Vattenstaden

Stockholm växte fram i mötet mellan Mälaren och Saltsjön, mellan det trygga söta och det vilda salta. En vattenutsikt finns nästan alltid runt hörnet. Så många målare, poeter och författare har skildrat Staden på vattnet.

I Karlsson på taket smyger igen, skriver Astrid Lindgren så här: "Junikvällar i Stockholm liknar inte någonting annat på hela jorden. Ingenstans lyser himlen med ett så sällsamt ljus, ingenstans är skymningen så ljuv och så trolsk och så blå. Och i den där blå skymningen vilar staden på sina bleka vatten som om den hade flutit upp ur någon gammal saga och inte var verklig alls".